jag vill inte trilla dit igen, trilla ner i träsket där jag bruka hamna när det gäller sånt här.. det kändes så bra där uppe. men jag fylls av tvekan igen och ord gör mig inte sprallig som förut. på ett sätt vill jag bara ta steget och låta orden flyta men jag kan liksom inte fömå mig. sen vet jag inte heller om det verkligen , till 100 %, är vad jag vill. inser när jag skriver ned det att jag är löjligt. s m m n velar alltid om detta, hon är aldrig säker men behöver hon vara det?
kent, ni har aldrig varit bättre i mina öron.
efter mycket kvalitetstid med knodden som får mig att smälta mår jag bättre än på väldigt,väldigt länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lol, fick höra av Oskar att du varit ute i fredags. Vet inte vad han sa att du hade babblat om men de va en hel röra med ord han fick fram om massa olika ämnen. Dock va han lullig vilket medförde att jag inte förstod något. Bäst så kanske? ;>
btw. Kent <3
Skicka en kommentar