när jag sätter punkt för mina tankar här skall jag gå in i en värld full av logaritmer, exponentialfunktioner och en himla massa deriveringsregler. mina ord blir som ett slags "hejdå världen" för att istället kliva in i epvärlden. det var ett tag sen jag var där på riktigt men nu har jag inget val, jag knuffas in dit. orden beror egentligen på att jag behöver rensa huvudet innan jag flyger iväg. i den världen funkar det inte att kombinera hjärnspöken med mina måsten.
åter igen hör jag hjärter dams sista sång och även om inte orden bråkar så älskar jag dem.
lyckan var gjord när en blond dam inte infann sig.
det funkar inte. trots ett tappert försök att reda ut vimlet i mitt huvud så är känslan odefinierbar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar