igår hjälpte den allra bästa mig och 1 h 47 min telefontid var precis vad jag behövde..
det bor ett litet hjärnmonster i mig. det har tagit över en stor del av min hjärna och är minst sagt okontrollerbart. men jag börjar nog gilla det, ja det gör jag nog. allt svamel beror på röran som infunnit sig.. min helg har varit bra trots att den till större delen har bestått av jobb & plugg... antaligen så var det ljusglimtarna som gjorde den minnesvärd. jag tror att jag har en bekännelse inom mig, fast jag vet ju inte, det är kanske inte så, men man vet ju alrdig..
nu skall jag ut och jogga i vintermörkret!
LOVE
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Grattis till matten gumman! Jag är stolt som tuppen <3
Skicka en kommentar