åter igen försöker jag finna något vettigt i den tjocka meningslöshet. jag blir så trött på allt ältande. jag vet carrie, det är inte männens fel utan det är nog den andra parten. jag vill leva ditt liv. jag vill traska på dina gator. jag vill bli räddad i min egna räddning som mrs mayer och jag vingla hem från paris gator igen. beror all tristess på detta? beror det på alla frökens svårs drömmar till hennes förlovade land? hon drömmer om ett land där hon skall låta stranden,vinden, vattnet och ögongodiset förgylla hennes 08/09. Nej, det kan inte vara så. kanske beror det på att hennes tankebanor inte sammanlänkar saker som andra skulle velat? mycket möjligt.
det bor en grubblare i mig och det finns därför inget slut på allt ältande. jag önskar att jag skulle kunna gräva ner detta fenomen och fokusera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar