det är lustigt. det har bara gått cirka en månad och en vecka men lik förbaskad så är kärleken stark. jag insåg igårkväll när jag vandrade hem i vinternatten att jag kände en stark saknad. en halv sekund senare inser jag att jag går och saknar my lovely. jag vet att jag måste verka väldigt konstig. längtan till att skriva av mig satte därmed stopp där och molnet fortsatte växa i huvudet. men nu är hon i vilket fall hemma efter en dag på programuppdatering hos bror min.
när jag väl talar om fjärilar.. jag blir galen. jag ser det som ett problem att inte kunna fånga en fjäril. jag vill kapsla in nya var kväll, jag vill se nya färger och upptäcka den världen. men är något som sätter stopp för det och det är grundpelaren till min irritation. men det är ingenting som någon annan kan ändra, åt minstånde har det inte hänt på väldigt länge, utom jag.
sen gör man ju inte lättare genom att sumpa de chanser som man får.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar