måndagsgrubbel

det är måndag, fint väder och jag sitter inne med lagboken. Jag har dock svårt att koncentrera mig eftersom det far runt så mycket tankar i mitt huvud. Jag är förvirrad och jag efterlyser motivation. Jag funderar över var den har tagit vägen. Jag känner mig avtrubbad på ett sätt men samtidigt så känner jag mig så fylld av kärlek. Jag har funderat på om det är höstångesten som kommit och knackat på. men samtidigt vet jag inte om det håller eftersom jag har längtat efter höst, mys och tända ljus. Jag har gått tillbaka i arkivet och läst gamla texter som vittnar om att jag är en grubblande människa. Jag har hjärnspöken. Jag får känslan av att det alltid är något på gång. Jag har väldigt länge grubblat i kärlekens namn. Personer och händelser tycks etsa sig fast. Jag minns inte hur allt egentligen var utan jag har bara mina gamla ord att gå på. Jag vet däremot att jag i ungefär 2 års tid talat om att min första kärlek var borta för mig. Mina vänner har fått höra meningen om och om igen. och jag trodde på det varje gång. därför har jag i efterhand svårt att bedöma vad som egentligen var sant. Det jag vill komma fram till är att jag inte vet jag det är med mig. varför jag grubblar så mycket. jag har genom åren bevisat att mitt argument inte höll och har därför trott att gammal kärlek inte var ur mig. Men nu? Har jag skjutit över mina spöken till andra saker? Nu känner jag en stark kärlek och behöver inte grubbla över det. Måste jag vara såhär dryg? Jag vet egentligen inte vart jag vill komma.. jag har ingen conclusion. Jag är bara förvirrad.