repeat

jag vill inte trilla dit igen, trilla ner i träsket där jag bruka hamna när det gäller sånt här.. det kändes så bra där uppe. men jag fylls av tvekan igen och ord gör mig inte sprallig som förut. på ett sätt vill jag bara ta steget och låta orden flyta men jag kan liksom inte fömå mig. sen vet jag inte heller om det verkligen , till 100 %, är vad jag vill. inser när jag skriver ned det att jag är löjligt. s m m n velar alltid om detta, hon är aldrig säker men behöver hon vara det?

kent, ni har aldrig varit bättre i mina öron.

efter mycket kvalitetstid med knodden som får mig att smälta mår jag bättre än på väldigt,väldigt länge.

like a tiny little pearl

igår hjälpte den allra bästa mig och 1 h 47 min telefontid var precis vad jag behövde..

det bor ett litet hjärnmonster i mig. det har tagit över en stor del av min hjärna och är minst sagt okontrollerbart. men jag börjar nog gilla det, ja det gör jag nog. allt svamel beror på röran som infunnit sig.. min helg har varit bra trots att den till större delen har bestått av jobb & plugg... antaligen så var det ljusglimtarna som gjorde den minnesvärd. jag tror att jag har en bekännelse inom mig, fast jag vet ju inte, det är kanske inte så, men man vet ju alrdig..

nu skall jag ut och jogga i vintermörkret!



LOVE

aldrig riktigt slut

ligger i min säng med kemiska substanser runt ögonen i ett försök att höja skönhetsnivån. idag har jag unnat mig en patyögonskugga & välbehövlig klippning vilket känns mkt bra. det är mycket nu och i dessa tider har jag behovet av lite ompyssling. kaffe med utsikt över stan fick mig att känna igen..

mina spöken hittar inte ord med de finns, de gnager och det gör mig lycklig. jag vet inte om ska skall kämpa eller om jag ska njuta i det som är. på nått sätt vet jag att jag kan förlora hur än jag gör. charmen?

hejdå världen

när jag sätter punkt för mina tankar här skall jag gå in i en värld full av logaritmer, exponentialfunktioner och en himla massa deriveringsregler. mina ord blir som ett slags "hejdå världen" för att istället kliva in i epvärlden. det var ett tag sen jag var där på riktigt men nu har jag inget val, jag knuffas in dit. orden beror egentligen på att jag behöver rensa huvudet innan jag flyger iväg. i den världen funkar det inte att kombinera hjärnspöken med mina måsten.

åter igen hör jag hjärter dams sista sång och även om inte orden bråkar så älskar jag dem.

lyckan var gjord när en blond dam inte infann sig.

det funkar inte. trots ett tappert försök att reda ut vimlet i mitt huvud så är känslan odefinierbar.

lovely

denna helgen har varit den bästa på väldigt länge.

i fredags väntade hard work med MLD. paket i massor och en stor strimma julstämning uppdagades :) på lördagen var det dags att bege sig till kära eat och det va riktigt gött å jobba! dagen flöt på snabbt eftersom mitt huvud hela tiden var i färd med att planera inför kvällen och framförallt hur jag skulle hantera min fångst! tillslut kom kvällen och det bunkrades upp i familjen nilssons vardagsrum. Efter att jag & AG utfört ett riktigt manligt uppdrag kunde vi flyga till en annan värld tillsammans med mario & luigi :) efter mkt party, chockbesked och en dum burk var jag tillslut inte välkommen tillbaka. shit happens. på något sätt hamnade vi i en affär som förde oss vidare. sen bar bussen hem, sådär bra som den gjort förut.

sa du de där orden?