älskade Lasse.

trött, sliten & lyckligt. Har spenderat min fredags em&kväll i gbg och lyssnat på makalösa Lasse. det var trevligt att återses i ett nyktert tillstånd och jag tackar varmt för ditt plektrum! konserten var underbar, och likaså sällskapet, men någonting var annorlunda. för 5e gången sågs vi och idag upplevde jag inte känslor på samma sätt. jag älskar att gå in i musiken och referera till mitt liv i de vackra texterna, idag kändes det däremot inte som om det fanns plats för det. istället var det fokus på gläje och kärleken skickades vidare till LW och allt som stärker mig. Det var ingen gammal räv som kom och störde :) avslutet var mycket vackert och det märks stor skillnad på höst & sommarturne. LW, hoppas att det inte dröjer allt för lång tid innan vi möts igen. dock hoppas och antar jag att det kommer rulla spännande idag okända filmer i mitt huvud nästa gång vi ses!

inte långt kvar tills flyget bär oss till paris! (: imorgon blir en hektisk dag eftersom jag har en jäkla massa måsten att uträtta, kan även vara bra att packa

time to sleep, LOVE.

första bekännelsen

Måste medge att det känns enormt tungt å behöva ta de sista och tunga krafttagen inför helgen. Bättre helg får man leta efter: Winnerbäck på fredag, rådhuset lördag & paris på söndag. igår skrev jag packningslista och började plocka fram vad jag ska ha med mig. jag är nervös och livrädd för att jag, som bokningsansvarig, ska ha missat något så att vi står på landvetter å ser flyget åka utan oss.

just nu känner jag en hatkärlek till kofeinet som sipprat ut i kroppen. det är frustrerande att ligga stilla i sängen å skriva när tjugotvå myror springer runt inom mig.

ve och fasa. jag hade hoppats på ett lönebesked idag men när jag glatt hoppade ut till brevlådan på ett ben (ja, det är faktiskt sant) upptäcker jag att där finns inget brev postat till sara nilsson. det var länge sen jag kände en sådan besvikelse efter att ha öppnat brevlådan..

Nu har jag bestämt mig. nu var det cirka en månad sen jag red second sist och jag saknar egentligen inte att rida. jag har däremot insett att jag saknar min älskade lilla ponny. jag måste ta reda på vart hon är nu..älskade Kendy.

har haft så mycket i huvudet de senaste dagarna men nu känns allt svårt att sätta ord till. jag tror att kärleksdemonen är ur mig på riktigt, det känns så och det är bral. jag vet att jag har sagt det förr och det är inte det att jag inte menat det innan.. men jag har styrkan nu. Det gör mig inte något att du dykt upp om nätterna de senaste veckorna, det är väl mys. jag har inget dåligt samvete och jag bryr mig inte om vad det berör. jag tror att jag tycker om att du säger att jag är svår . jag har de senaste veckorna varit trött på migsjälv och det krig jag för. jag vill ha nått, men inte det och om någoting är bra så blir det snart dåligt. dock tror jag börjar förstå att jag måste släppa stressen och kraven. De där jäkla demonkraven som jag är full av!

Jag minns, ser tillbaka och känner. det är därför jag fäller en tår för dig..